Vårt första ultraljud

Texten nedan skrev jag efter att vi hade varit på vårt första ultraljud med Liv (som då kallades Pyret) – den är dock lite reviderad i efterhand.

18/10 2017
Igår morse vaknade Isac och jag upp till ett riktigt ruggigt väder med regn och rusk, vilket sedan höll i sig hela dagen. Vi båda hade sovit sådär på grund av att vi var så himla nervösa inför rutinultraljudet med vårt lilla pyre klockan två. Efter att vi hade gått upp åt vi frukost, pratade, duschade och fixade oss, och sedan vid tjugo över ett åkte vi nervösare än nervösast mot Näl. Vi kom fram var klockan tjugo i två och då fick vi leta parkering ett tag för det var fullt överallt. Till slut hittade vi äntligen en plats att ställa oss på och skyndade bort för att anmäla oss i informationen i huvudentrén. Med spänning gick vi mot  specialistmödravården. Väl där fick vi som tur var komma in ganska snabbt, så vi slapp sitta och vara supernervösa alldeles för länge i väntrummet. Vi blev uppropade av världens goaste barnmorska som hälsade snällt på oss, och det fick mig att slappna av mycket. När vi hade gått in i undersökningsrummet fick jag sedan lägga mig på britsen och dra ner mina tights. Jag fick en klick kall sörja på mig och sedan började undersökningen där vi fick äääntligen se dig vårt älskade lilla pyre. Först kunde jag knappt titta på skärmen utan jag tittade nästan bara på barnmorskans min för att försöka avläsa om hon var glad eller allvarlig beroende på vad hon såg. Som tur var så var hon lugn och såg nöjd ut, och ju mer hon och vi såg ju mer glad blev hon – och desto gladare blev jag och din pappa. Att få se dig, lilla hjärtat, var så otroligt vackert och mäktigt – det var det finaste jag någonsin varit med om och du är den finaste jag någonsin sett. Det var en obeskrivlig känsla att uppleva och så himla ofattbart att den lilla filuren på bilden faktiskt var (är) DU vår lilla älskling, som faktiskt ligger i min mage. Att det är den lilla filuren som har puffat på mig inifrån hela tiden (även om du var lugn och fin under ultraljudet, inga onödiga rörelser där inte haha). Magiskt. Ofattbart.

Allt barnmorskan visade verkade vara helt perfekt och precis i sin ordning så vi slappnade av väldigt snabbt. Vi fick se ditt lilla hjärta och alla fyra kammare, njurarna, hjärnhalvorna, ryggraden, revbenen, rumpan, halsen, nacken, munnen, näsan och ditt lilla ansikte som vände sig mot oss när vi skulle titta på dig i profil – vårt lilla nyfikna pyre. Det var så fint alltihop. Jag blev helt gråtig men jag försökte ändå lugna ner mig då jag inte ville skaka så att undersökningen inte skulle bli bra. Förutom att få se alla viktigheter på dig så fick vi också se när du kliade dig på näsan, sträckte på dig och vinkade mot oss lite. Det var och är det absolut finaste och gulligaste jag någonsin sett – lilla skrutten redan så busig. ❤

Efter undersökningen fick vi så fina bilder på dig, våra allra första bilder någonsin på dig. Åh, vår älskade bebis! Nu längtar vi så ofattbart och det känns som en hel evighet kvar tills mars! Efter undersökningen så sa barnmorskan också att hon flyttar vårt BF-datum från 15 mars till 16 mars – vilket jag hade misstänkt skulle ske hela tiden.

När vi väl sagt hejdå och satt oss i bilen så satt vi först bara och tittade på bilderna på dig för att försöka supa in vad som egentligen hade hänt. I skrivande stund är det exakt ett dygn sedan sedan vi var inne i undersökningsrummet och fick se dig, och fortfarande är allt så ofattbart. Jag tror inte vi kommer förstå riktigt förrän du äntligen är ute hos oss. Säkert inte ens då. Hihi ❤

När vi väl hade kikat på bilderna ett tag så testkörde vi till förlossningen, jag ringde din morfar och mormor för att berätta om ultraljudet och sedan åkte vi till Överby. På Överby handlade din pappa kläder på MQ och sedan åt vi lite på Briggen – han en bakad potatis och jag klyftpotatis med tzatsiki. När vi äntligen hade ätit upp så gick vi äntligen till Kappahl och H&M för att köpa pyttesmå bebiskläder till dig – oj som jag hade längtat efter den dagen och det tillfället! Vi köpte två bodys i vitt och beige – en vit med beigea skunkar och ekollon på och en vit med beigea stjärnor på. Vi köpte även en tillhörande mössa till skunkarna- och ekollon-bodyn och tre sockar i vitt, beige och brunt. Lilla gosen, tänk att du ska få ha på dig de kläderna! ❤ Efteråt åkte vi till Skäret för att visa upp dig för din mormor och morfar och de blev sååå glada och tyckte att det var så roligt att få se dig! Till sist åkte vi hem för att äta, mysa och njuta av dagen. På kvällen blev det dessutom chokladpudding som efterrätt för att fira lite! En underbar dag jag aldrig kommer att glömma – dagen vi fick se dig för allra första gången… ❤

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s