Coulda, woulda, shoulda…

Godmorgon! I skrivande stund har jag en smygandes huvudvärk som jag vet troligen kommer bryta ut till ett litet helvete sedan. Hoppas verkligen att det inte blir så, även om det är högst troligt. Har ångest i bröstet och ångest i kroppen. Kaos. Varför? Jo för att jag har SÅ mycket i huvudet och SÅ mycket att göra. Egentligen skulle min dag se ut såhär idag: vakna, duscha, frukost för Liv och mig, natta Liv, fixa mig, städa, lunch för mig och Liv, mysa med Liv, “byta av” med M-L så att hon skulle passa Liv medan jag skulle åka till Trollhättan och ha möte med kommunen tillsammans med Sebastian, åka till Näl och hämta Livs termos, hem, tvätta, ha Skype-möte med gruppen, sova. Sedan ringde Livs läkare och hon vill att jag ska åka med Liv till sjukhuset idag och lämna blodprover då Livs senaste värden inte såg jättebra ut.. Och sedan ska läkaren ringa mig senare idag efter att proverna är klara och hon har samtalat med en läkare på Näl (dvs. rimligtvis under min bilfärd eller under mötet). Helt plötsligt ändrades min ganska stressiga dag till världens stressigaste kaosdag. 

På grund av allt 
detta steg min ångest, stress och panik till skyarna och jag fick nyligen avboka mötet i Trollhättan med Sebastian. Jag skäms som en hund och mår piss för att jag inte kan följa med, men samtidigt går ju Liv först såklart (och jag med egentligen kanske..?). Så jag känner att det är rätt beslut alla gånger om men jag kan ändå inte låta bli att må riktigt dåligt över situationen (även om vi egentligen har ett distansarbete och detta mer skulle vara en liten rolig grej). Jag orkar inte med att jag är så förbannat känslig och mesig. 

Det känns dock bra 
att jag fick avboka mötet för även om min skuld och skam blev stor så sänktes en viss del av min stress ändå. Jag fick liksom en färre grej att göra idag och det känns sjukt skönt. Nu ska jag ta tag i dagen och sluta blogga. Städa, fixa och förbereda inför provtagningen på sjukhuset. 

På tal om provtagningen och det så är även det en stor klump i magen – en av de större klumparna. Att Liv fortfarande inte mår helt bra och att värdena inte ser hundra ut gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag tänker tusen tankar och mår sämre än sämst. Stackars min lilla tjej.. ❤ Jag önskar så att hon bara kan få må bra och vara frisk. Och jag tar på mig allt som har med hennes ohälsa att göra..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s