Fredag och sol igen!

Försöker verkligen se alla fina ljusglimtar som finns och det gör mycket med tillvaron måste jag säga. När det finns så många tunga ”saker” i livet som är väldigt mörka så lyser de små sakerna så himla mycket starkare och de skänker så otroligt mycket mer positiv energi än vad de gjorde när livet togs mer för givet.

Så livets ljusglimtar just nu:
– Det är fredag
– Solen lyser och prognosen säger att det ska vara fint väder i typ en vecka framöver
– Tentan jag gjorde förra fredagen är rättad och jag fick högsta betyg!!! Sååå glad!
– Isac har skrivit på papper på nytt jobb med en mycket fin löneökning! Han ska börja nya jobbet när hans föräldraledighet är slut i juni 🤗
– Vi var på banken i tisdags och hade ett spännande möte
– Fler spännande möten väntar framöver
– Nu ska jag ta en lunch på balkongen i solen innan grupphandledningen på zoom
– Efter skolan (zoom) ska jag ta en långpromenad med Emilia och Hailey ❤
– Vårkänslorna börjar verkligen infinna sig och det är så himla glädjande
– Jag ser fram emot nästa delkurs väldigt mycket
– Hälften av terminen är gjord nästa vecka
– I den här takten så är det snart sommar och då ska jag vara föräldraledig på heltid igen hela sommaren (är ju hemma mycket nu i och med att det är ganska flexibelt med plugget, men då kommer jag ju vara hemma på heltid utan plugg)


Godkänd delkurs, tentaplugg och underbart väder!

Jaaa… Livet är en enda berg- och dalbana som många gånger är otrolig svår att uppskatta. Jag skulle kunna skriva en bok kring alla tråkiga händelser som har skett i mitt och familjens liv det senaste halvåret. Någon gång längre fram kanske jag skriver ett eller flera dedikerade inlägg åtminstone, det tror jag hade varit skönt faktiskt. Jag skriver reflektioner i mina anteckningar typ var tredje dag, jag går hos psykolog varje vecka och vi pratar otroligt mycket inom familjen – men det är något speciellt med att skriva ut mina känslor och tankar på bloggen. Det frigör en del. Kanske för att det ”kommer ut” lite utanför min box. Det stannar inte bara mellan mig och psykologen, mig och familjen eller mig och mig – det är liksom lite… frigörande.

Men för att lämna det tråkiga en liten stund så vill jag idag istället fokusera på de små sakerna som gör livet lite roligare. Jag började till exempel två kurser på heltid i november och det är jag stolt över (mer om det kan jag gå in på någon annan gång). Då livet är livet så blev inte båda kurserna helt klara, men jag är så in i bomben stolt över att jag klarade Arbetsrätt 2 och hälften av den andra kursen, samt att jag faktiskt verkligen försökte. När dessa kurser tog slut så hoppade jag direkt på en ny heltidskurs som täcker sig över hela vårterminen. Dumt kanske många tycker, men jag är faktiskt så himla glad att jag gjorde det! I många år har jag kämpat med ekonomistudierna vid sidan om föräldraledighet och sjukskrivning och fy fasen vad tufft det har varit. Inte bara för att livet är livet men också för att jag verkligen inte har njutit av skolgången. Som en vän sa en gång: ”det matade inte min själ”. MEN det gör den här kursen som jag läser nu. År 2014 läste jag 30 hp i Psykologi A och i år hoppade jag på fortsättningskursen på 30 hp – det vill säga Psykologi B – och OJ vilken skillnad det är på min motivation! Jag tycker verkligen att detta är genuint kul, känner mig verkligen inte lika stressad trots att detta också är heltidsstudier och för första gången sedan typ någonsin så har jag faktiskt plöjt igenom flera kursböcker PÅ RIKTIGT. Det är en BIG DEAL ska understrykas!

I fredags fick jag veta att den första kursen ”Vuxenlivets psykologi” – är godkänd och klar och det känns så himla roligt! Delkurs två är också genomförd men där inväntar jag fortfarande betyg. Och idag lyser solen och jag tentapluggar inför tentan i delkurs tre som är på fredag. Nu ska jag läsa lite till och sedan blir det en promenad i solen innan det blir mer plugg.

Juste ja. Idag händer det grejer förresten! Kan inte skriva mer om det nu men det kanske jag gör i ett senare inlägg. Är så spänd i alla fall och hoppas att detta kan ge en bättre nutid och framtid!

Hej hopp!

Lillebror

När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening bara försvinner
När du känner dig liten och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå


Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja, det hoppas jag du vet


Om de du litar på sviker, om din dröm föll isär
Då kan jag påminna dig om, hur mycket du är värd
Den där rädslan du känner, ja den är inte du
Och hur skrämmande den än verkar, så ebbar den ut


Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå


Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Och jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja, det hoppas jag du vet


Så när du inte längre orkar, då orkar jag för två
När du inte ser nån utväg, då hittar jag en ändå
Du har givit mig så mycket genom åren som har gått
Är det största man kan få, det har jag fått


Så du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja, det hoppas jag du vet
Och det vet jag att du vet

Time is a brisk wind, for each hour it brings something new…

Hej hopp! Jösses, det har redan gått över ett helt år sedan jag skrev här sist. Familjens minsting hade inte ens kikat ut i världen – och idag känns det så konstigt att det ens har funnits en sådan tid utan honom tillsammans med oss…!?

Nåväl. Jag har som vanligt avsikten att komma igång med bloggandet igen. Dels för att jag tycker att det är roligt att titta tillbaka på men också för att det är lite läkande för mig rent mentalt. Förutom att jag har tänkt fortsätta med bloggandet så kommer jag också lite pö om pö flytta över vissa inlägg från min gamla blogg hit. Den gamla bloggen har blivit lite stökig och jag trivs bra här.

Idag är det Lucia och jag har försökt styra upp lite fotografering med mina gullungar – inte det lättaste kan jag lova! Just nu är Isac iväg med barnen för att leka med farmor och kusinerna. De ska även kika på traktor-Luciatåget som en lite rolig grej. Vi vaknade faktiskt upp till det tåget imorse (det går två gånger idag) – jag och Liv hann precis springa upp ur sängen och kika lite innan de försvann vidare på nästa gata. Väldigt mysigt!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, veganchoklad och pepparkakor. Mumsigt! Tyvärr ska jag sedan återgå till mina studier – just nu läser jag Projektledning och Arbetsrätt 2. Roliga kurser men mitt psyke orkar inte med tyvärr. Jag hankar mig fram och försöker överleva men det går sådär just nu om jag ska vara ärlig.

Jaja. Jag försöker i alla fall.

Saker som gör mig nervös kring graviditeten/förlossningen/tiden efteråt…

– Att bebis är stor (vilket den ”lille” är eftersom senaste mätningen gav en uppskattning på +26%)
– Att bebis ska födas tidigt med problem (något jag var mer rädd för när jag skrev listan några veckor tidigare – nu är jag ju så långt gången så bebis skulle inte bli särskilt prematur från och med nu)
– Att bli igångsatt som jag kommer bli ifall inte bebis vill titta ut tidigare självmant (dvs. de eventuella nackdelarna som igångsättning för med sig)
– Att föda (är rädd för att dö, för att bebis ska dö, spricka osv.)
– Att spricka under förlossningen så att det kommer påverka min framtid mycket, speciellt eftersom jag har min kroniska sjukdom
– Att min kroniska sjukdom (som just nu är i remission) ska blossa upp efter förlossningen
– Att amningen inte ska fungera fastän det gick bra sist
– Att tappa hår igen efter graviditeten (en petitess kanske, men då jag förlorade ungefär två tredjedelar av mitt hår år 2015 pga. min sjukdom och tillhörande mediciner så har jag traumatiska känslor till håravfall)
– Att bebis ska ha frejkabyxa som Liv hade eller ännu jobbigare behandling
– Att bebis ska ha andra hälsoproblem
– Att bebis ska vara allergisk precis som Liv och att processen kommer vara lika tuff och jobbig som med Liv (trots att vi dock är sååå mycket mer rutinerade nu och kan otroligt mycket mer kring ämnet)
– Att inte kunna ge min kärlek och tid till båda barnen så att de känner sig viktiga och älskade precis som de är
– Att Liv ska ta den nya familjesituationen dåligt
– Att jag ska hamna i en (värre?) depression/utmattning efter förlossningen (eftersom jag redan är där)

Det här med att samsova…

Sova tillsammans ♡

Kroppar märker av varandra
Nervsystem vill sjunga samma sång
Hjärtan vill tillsammans vandra
Slå pulsens slag på samma gång

Så somna rofyllt intill mig
Låt oss andas samma andetag
Försiktigt lägger jag min arm om dig
Gemensamt färdas vi till nästa dag

© Marit Olanders

Trygghet, trygghet, trygghet. Kärlek. Närhet. Familj.
Behöver jag säga något mer?

Frågor och svar om graviditeten

…som jag svarade på i vecka 26+3 (och postar nu i vecka 29+3).

Hur gamla är du och din kille?
Isac är 35 år och jag är 27 år.

Vilken dag upptäckte ni graviditeten?
Hade mina aningar från dag ett typ haha, men den 4 december 2019 blev det bekräftat att det ligger en liten älskling i min mage.

Hur fick du beskedet att du var gravid?
Jag tog ett graviditetstest på Skäret (hos mina föräldrar) då jag misstänkte att jag var gravid. Satt tillsammans med Isac och Liv inne i kontorsrummet när vi väntade på att stickan skulle visa resultat. Sååå nervöst! Mamma och pappa var inte hemma så vi var ensamma just då.

Vilken vecka var du i då?
Vecka fyra typ.

Varför misstänkte du att du var gravid?
Jag visste att vi hade råkat pricka in två datum runt ägglossningsdatumet och helt ärligt så kände jag verkligen att någonting liksom hände i kroppen någon dag därefter. Så himla svårt att förklara… men det kändes liksom av.  Dessutom betedde kroppen sig lite annorlunda veckan därpå också.

Vad var dina första symtom?
Mina symtom innan jag tog graviditetstestet var först en annorlunda känsla i kroppen. Sedan mådde jag lite illa, var yr, hade molvärk i mage/rygg och så stack det till och spände lite i livmodern ibland. Brösten var svullna och ömma, dessutom kände jag stickningar i dom också. Även ont i tandköttet.

Hur reagerade du när graviditetstestet var positivt?
Jag blev glad och pirrig och sedan fick jag en chock, så jag var väldigt förvirrad av tusen känslor faktiskt.

Hur berättade du för din pojkvän att du var gravid?
Ja eftersom han var med när jag tog testet så var det ju inte så mycket att berätta haha. Vi satt som sagt i kontorsrummet hos mina föräldrar där Liv även har lite leksaker och ett tält, så vi låg i tältet en stund hela familjen och försökte smälta alltihopa haha. Kramades och myste. Isac var hur glad och sprallig som helst över beskedet! ❤

Var det planerat?
Nej egentligen inte, men samtidigt var vi ju fullt medvetna om att vi inte hade skyddat oss… sååå… passivt planerat kanske, haha? Vi hade pratat om syskon länge så det var helt klart på tapeten i alla fall även om vi inte hade planerat det.

Hur lång tid tog det innan ni bestämde er för att behålla barnet?
Precis som när jag blev gravid med Liv så var jag förvirrad av känslor, och chocken höll i sig för mig i många dagar (till och med veckor) med många tankar och funderingar, men jag var ändå medveten om att jag inte skulle vilja göra något annat än att behålla den lilla pluppen i magen. Jag tänkte dock många fler tankar den här gången, antagligen för att jag kände panik över att vi liksom skulle bli fler i familjen. Hur ska vi fixa att bli tvåbarnsföräldrar? Hur kommer Liv få det med ett syskon? Oro och rädsla inför en till förlossning, allergier, höftskenor, för tidig födsel ploppade upp i huvudet… Men… oavsett så kände vi att vi kommer fixa detta och vi visste ju att vi hade pratat om syskon i en evighet så när chocken fick lägga sig lite så kändes allt så himla självklart. ❤

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
Nu försökte vi ju inte riktigt att bli gravida, men då det tog sig på första ”slarvet” så antar jag att det gick rätt fort. Exakt på samma sätt som med Liv. ❤

Är/har du varit orolig för missfall?
Oja det har jag varit, och ÄR. Med Liv var jag faktiskt inte riktigt lika orolig men denna gång har jag oroat sönder mig sååå många gånger. Jag vet ju nu hur fantastiskt fint det är med barn så jag antar att jag förstår mer och längtar så mycket mer efter vår lilla älskling på ett annat sätt denna graviditeten än vad jag gjorde när jag var gravid första gången. Jag vet verkligen vad vi har att gå miste om ifall något skulle gå illa, och likaså allt fantastiskt lilla bebisen kommer medföra om allt går som det ska. ❤

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Först av alla var Stephi, och sedan mina föräldrar.

Hur lång tid tog det innan du/ni berättade för era föräldrar?
Vi berättade för mina föräldrar rätt sent, tror det var i vecka 10 eller 11 faktiskt. Men ändå var de näst först med att få veta haha. Isacs föräldrar fick veta det några veckor senare!

Hur gick ni ut med det officiellt?
Isac lade ut några bilder på oss och ultraljudsbilderna på Facebook och Instagram i vecka 22 och jag gjorde detsamma på Instagram samma dag.

Hur reagerade era familjer och vänner när ni berättade att ni var gravida?
Alla blev jätteglada – både familj och vänner! ♡

Känner du dig redo att bli mamma?
Nu är jag ju redan mamma, men jag känner mig väldigt redo att bli tvåbarnsmamma i alla fall. Så har jag inte känt hela graviditeten dock men nu känns det superbra! Är så spänd över att få träffa vår lilla älskling och att få bli en större familj. Jag känner mig säker i min roll som förälder och ser fram emot att ta hand om en till liten krabat, men jag funderar mycket på hur det kommer bli att känna sig tillräcklig/otillräcklig vad gäller tid och uppmärksamhet när vi snart kommer ha två små guldklimpar här hemma. Att liksom räcka till åt alla, vi är ju så vana att ge Liv all vår uppmärksamhet. ❤

Hur känns det att ha en bebis i magen?
Helt fantastiskt! Övermäktigt! Känslan av att få bära på ett litet liv och verkligen ha en liten bebis i magen är helt otrolig. Alla sparkar och buffar jag får känns som en välsignelse och jag blir både skrattig och gråtig av det. Det är verkligen en jättehäftig och underbar känsla. ♡ DOCK är jag inget fan av att vara gravid i allmänhet, men att få ha en bebis i magen är fortfarande en fantastisk känsla! ❤

Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?
Denna gång har jag vägt mig mycket mer för att hålla koll, och det är hemskt kan jag säga för min bakgrund + vågar går inte ihop. Men hittills i vecka 27 har jag i alla fall gått upp ca 6-7 kg sedan jag vägde mig runt veckan bebisen blev till.

Har du några cravings?
Inga faktiskt. Hade det inte med Liv heller så jag känner mig besviken haha! Hade sett fram emot att få roliga cravings, eller åtminstone någon, men jag kan helt ärligt säga att jag inte har känt något särskilt sug efter någonting alls. Har snarare tappat aptiten. 😦

Har du några gravidkrämpor? Vilka?
Foglossning, ömma bröst och bröstvårtor (vilket gör ont som fasen kan jag lova när man samsover och lever med en liten filur som brukar mangla ens tuttar emellanåt), ryggbesvär och ont i fötterna. Sjukt andfådd (men det är också första gången jag är gravid under pollensäsong och det känns som fasen kan jag säga – andningen är katastrofal. Hade dessutom luftrörskatarr i cirka sex-sju veckor innan pollensäsongen drog igång på riktigt så det har ju inte underlättat för mig direkt…). Lite svullen om fötter och händer. Men annars lugnt haha. Tycker ändå jag mår sååå otroligt bra i denna graviditeten jämfört med när jag var gravid med Liv.

Har ni planerat några namn?
Vi har en liten lista och några favoriter var, men inga namn är bestämda ännu.

Har ni haft lätt för att komma överens om namnen?
Mjaaa jag vet inte. Lite lagom överens om några namn i alla fall haha.

Har ni valt att ta reda på kön?
Nej faktiskt inte och det gjorde vi inte med Liv heller. Hade nog tänkt att ta reda på det denna gång men då Isac inte fick vara med på det andra ultraljudet (där man eventuellt kan se könet) pga. Corona-restriktioner så ville jag inte ta reda på det själv. Barnmorskan frågade om jag ville veta och sa att hon kunde kolla upp det åt mig, men då hon inte ville skriva på en lapp vad könet var så valde jag i stunden att inte veta. Ångrade mig efteråt som tusan haha för jag var sååå nyfiken. Meeen nu känns det bra att inte veta även om jag fortfarande är supernyfiken. Det är så kul att få veta det vid förlossningen – en riktigt häftig känsla! ❤ Och för mig spelar det verkligen ingen roll vad könet är, det är så irrelevant i sammanhanget.

Vi ska dock på tillväxtultraljud den 29/5 och jag är en aning sugen på att tjuvkika då! Å andra sidan är vi nästan i vecka 31 då så det känns löjligt nära BF att ta reda på det då.

Vad tror ni att det blir – en flicka eller en pojke?
Jag drömmer så olika varje gång – ibland är lilla mini en flicka och ibland en pojke så där har jag inte fått någon hjälp i alla fall. Men jag har nog ändå en känsla av att det är en liten lillebror i magen. ❤ Isac tror att bebis är en lillayster och Liv pendlar mellan syster och bror varje dag haha. 😉

Hur många ultraljud har ni gjort?
Ett tidigt ultraljud i vecka 13, ett rutinultraljud i vecka 20 och så ska vi göra ett tillväxtultraljud i vecka 30. Beroende på hur det sistnämnda verkar så avgör det om det blir fler TUL eller om det räcker så. Spännande!

Hur länge ska du vara mammaledig?
Jag vet inte exakt hur länge det är tänkt att just jag ska vara ledig för det pusslar vi ihop på vägen (i samband med min fortsatta studiegång), men sammanlagt har vi tänkt att vara hemma tills lilla mini är åtminstone 2 år.

Ska ni dela på föräldraledigheten?
Ja det ska vi. Vi kommer som sagt pussla och vara hemma om vartannat under lite olika perioder och även samtidigt under en period. Tror det kommer bli superbra! 🙂

När är bebisen beräknad att komma?
10 augusti 2020 ♡

Hur och vart ska du föda?
Om inget annat sägs eller ändras så är väl tanken att jag ska föda vaginalt på Näl.

Vilken vecka är du i nu?
Vecka 27 (26+3) (Men inlägget postas på bloggen i vecka 29+3)

Hur lång är bebisen nu?
Mellan 32-36 cm (beroende på vilken app jag går efter haha).

Hur mycket väger bebisen?
Cirka 900-1 000 gram.

Vilka ska vara med under förlossningen?
Det blir Isac och jag (plus personal såklart haha) vad jag vet just nu haha 🙂

World on fire

Sitter och lyssnar på gamla låtar medan jag försöker få ihop livet rent administrativt. Har så många bollar i luften just nu och jag hinner knappt med – som vanligt. Det är jobb, privatliv, graviditet, ohälsa, roligheter och studier. Säkert någonting mer men det är inte lätt att komma ihåg allt haha. Min ”to do”-lista är enormt lång och tidspressen på vissa plan är kort, så det går inte helt ihop just nu.

Det känns lite som att jag har sju fötter och varje fot står på helt olika ställen. Jag studerar på halvtid, jobbar på halvtid och är gravid på heltid. Liv och Isac är hemma på heltid och då studierna är på distans så blir det svårt att verkligen få tydliga gränser i när jag har vilken roll. Jag är liksom mamma samtidigt och Liv gillar inte att jag behöver jobba och studera. Behöver utöver detta fixa och dona med provtagningar och undersökningar här och där för både graviditeten och min ohälsa och sedan ska beslut tas kring barnvagn, föräldraledighet, förskola, planering kring bebis. Behöver få tid på banken för att upprätta ett konto till Liv (som vi tydligen måste göra på plats, med båda vårdnadshavarna närvarande). Försäkringskassan tar god tid på sig att utreda min sjukpenning (var ju sjukskriven för luftrörskatarr eller något liknande från ungefär mitten på mars fram tills början på maj). Oro kring förlossning och anhöriga. Corona. Roliga saker som att vänner ska få barn, andra barn döps, födelsedagar, mors dag och sommar är också i fokus. Familjer från olika håll. Vänner. Ja, ni vet.

Ja jisses, jag är helt slut. Men rent kortsiktigt så ska jag bara jobba denna veckan och nästa vecka innan jag går på heltidsföräldraledighet igen. Dock är slutspurten i skolan just dessa veckor också och denna veckan är jag fullsketen med att läsa på inför nästa veckas examinationer – rapportskrivande med min distance-partner-in-crime och AIL-moment i form av intervju och transkribering. Sista inlämningsdag är 5/6 och jag hoppas verkligen att det ska gå smidigt och fint, men stressen är skyhög.

Igår kväll var jag, Isac och Liv på vift till en gravidfotograf som ska ta lite foton på mig och oss nästa vecka – antagligen den 6/6. Jag fick prova klänningar och diskutera platser m.m. medan Liv och Isac hängde runt på gården med fotografens man och barn. Liv var upp över öronen lycklig över att få se små kycklingar, ankor och kaniner och dessutom leka med roliga barn! ”Vilken härlig dag, mamma” sa hon när vi stod ute i deras trädgård. Hon är så himla söt mitt lilla hjärta! ❤

Påtal om söta saker Liv säger så sa hon senast idag när jag kom hem från jobbet: ”Maaaammaaa! Du kom tillbaka, du kom tillbaka mamma! Saknat dig!”. Alltså hur fint är inte det då!? Då känns det så sjukt nice att det bara är några futtiga veckor kvar tills jag kan mysa med henne på heltid igen. Gud vad jag längtar!!!! (Samtidigt som det faktiskt är kul att jobba och studera också, men det är sååå jobbigt att känna att jag är överallt samtidigt och inte har en tydlig roll i vad jag pysslar med emellanåt).

Nåja. Nu ska jag ta och fixa en kvällsmacka och sedan blir det att sitta med studierna igen. Jag ska lyssna på alla föreläsningar och transkribera ner vad läraren säger, brukar alltid göra så för att komma ihåg (minns knappt ett skit annars pga. stressad hjärna) och verkligen lära mig någonting. För övrigt heter min nuvarande kurs Företagsekonomiska forskningsmetoder och vetenskapligt skrivande” så ni kan ju ana hur himla kul jag har det nuförtiden. 😉 Nejdå. Det är faktiskt en givande kurs på många plan, men samtidigt sååå luddig och ja… hjärnan luktar bränt ungefär varje gång jag och min skrivpartner ska tänka ihop något vettigt haha.

Nattinatt på er!

Pojke eller flicka…?

Halloj bloggen! Nu var det allt ett bra tag sedan jag skrev här sist. Jag har dock varit väldigt sugen på att skriva i omgångar men livet kommer alltid emellan och när jag väl har fått tid så har inte inspirationen varit där längre. Så himlans typiskt!

Nåja. När jag var gravid med Liv så gjorde jag exakt den här ”vad är det för kön på bebisen-quizen”, så jag känner att det måste jag ju göra med mini i magen också eftersom vi inte har kollat upp kön denna gång heller. Jag är ju en sådan person som rullar ögonen över sådana här fjompiga myter men det ju alltid kul att fördriva tiden med lite trams ändå… 😉

Söt- eller saltsug: 
Sug efter godis, sötsaker och glass innebär flicka, sug efter salt och surt innebär pojke. Jag: Precis som när jag vad gravid med Liv så är jag inte sugen på något speciellt. Det rullar på som vanligt med vad jag äter för gottigott – ibland surt, ibland salt, ibland choklad, ibland glass. Men ska man vara lite överanalyserande så har jag nog ätit mer glass det senaste än jag brukar. Typ sisådär 10 glassar under hela graviditeten so far (imorgon går jag in i vecka 30). Så det är ju inte sådär jättemycket, men ändå mer än vanligt för jag är ingen glassätare. Resultat: Oklart, möjligen tjej.

Bebisens hjärtljud:

En puls över 140 innebär flicka, under 140 innebär pojke.
Jag: Bebisens puls har ganska varit hög varje gång vi har varit på MVC, typ runt 152-154. I onsdags låg den dock på 142-144 men det är ju ändå över 140 som är gränsen i denna myt. 
Resultat: Flicka.

Finnar: 
Om man har problem med finnar under graviditeten sägs det att man väntar en flicka då flickor stjäl mammans skönhet och rart nog lämnar endast finnar kvar.
 Jag: Tror jag fick typ 3-4 finnar i början av graviditeten men utöver det har jag inte haft en enda finne. 
Resultat: Oklart. Pojke?

Illamående
: Riktigt starkt illamående under första trimestern antyder flicka. Detta är faktiskt till och med vetenskapligt belagt (enligt någon som länkat något, jag har själv inte kollat upp det utan har bara kopierat texten). 
Jag: Mådde sjukt illa i början av graviditeten, spydde dock inte så ofta. Men pyton mådde jag! 
Resultat: Flicka.

Konstiga matnojor: 
Många konstiga matnojor antyder att bebisen är en pojke. Även större aptit säger det.
 Jag: Hittills har jag inte haft en enda craving och aptiten har varit ungefär noll ända sedan jag plussade i vecka fem. 
Åt dock en hel del morötter under första delen av graviditeten men det var mer för att det var den enda som gick ner då det var neutralt. Resultat: Flicka.

Magens form:

En mage som håller sig framåt – så kallad ”basketbollmage” – ska vara en pojkmage, medan en mage som blir bred och syns bakifrån är en flicka. 
Jag: Känner mig sjukt fläskig men magen syns inte alls bakifrån i alla fall. 
Resultat: Pojke.

Magens höjd
: En låg mage innebär en pojke medan en hög mage innebär en tjej. 
Jag: Gud jag är sååå dålig på att se skillnad på gravidmagar! Meeeen… skulle tippa på låg. Daniel tycker att magen är låg. 
Resultat: Pojke.

Hormonrand

: Hormonranden är ett av de klassiska tecknen. Om den sträcker sig hela vägen upp till revbenen ska det vara en pojke, medan en mindre rand ska vara en flicka.
 Jag: Jag har ingen hormonrand överhuvudtaget haha. 
Resultat: Oklart.

Smidighet
: Smidiga mödrar väntar en flicka medan klumpiga väntar en pojke.
 Jag: Alltså här måste jag nog säga att jag är sjukt klumpig nuförtiden. Å andra sidan har jag varit det som person överlag ända sedan jag fick Liv. Meeen jag har ändå klantat mig mycket det senaste, kanske snäppet mer än vanligt. 
Resultat: Pojke.

Humör

: Rejäla humörsvängningar innebär flicka medan lugnare mödrar väntar pojke. 
Jag: Hmm… nej jag är kolugn. Måendet är inte alltid tipptopp på grund av livet i allmänhet men humörsvängningar har jag inte. 
Resultat: Pojke.

Ben
: Tjocka och svullna ben innebär pojke medan tunna och smala innebär flicka.
 Jag: Hehe mina ben och fötter är tjocka som tusan just nu tycker jag. Resultat: Pojke

Mayaindianernas uträkning:

Det sägs att Mayaindianerna tog reda på barnets kön genom att titta på mammans ålder och det år då barnet blev till. Om båda siffrorna är udda eller jämna – då blir det en flicka. Om ett av talen är udda och ett är jämnt blir det en pojke. 
Jag: Min ålder när bebis blev till är lite oklart om man säger så… Ska man gå efter min app så borde jag varit 27 år vid ägglossningen, men om det skiljer sig en dag så kan jag lika gärna ha varit 26 år haha. Men det var i alla fall år 2019. Resultat: Hmm.. flicka…?

Sovläge
: Om mamman föredrar att sova på vänster sida väntas en pojke, medan höger sida innebär flicka.
 Jag: Jag har sovit mest på vänster sida, men det är för att jag har läst att man helst ska det. Så det känns ju lite orättvist i denna bedömningen. 
Resultat: Oklart.

Är magen intressant?
Har du några småkillar i din närhet som är nyfikna på magen? Där har du svaret på dina funderingar. Om lillkillarna är intresserade av magen finns där en tjej, om inte väntar du troligtvis en kille.
 Jag: Eftersom jag har varit sjukskriven, det är Corona-tider, jag jobbar på kontor och studerar på distans så är det inte ett enda barn runtomkring mig mer än Liv. Så det går inte riktigt att uttala sig om tyvärr. 
Resultat: Oklart.

Halsbränna: 
Har halsbrännan blivit din värsta fiende så väntar du troligtvis en pojke. Om det bara är lite grann eller ingen halsbränna alls väntar du förmodligen en tjej.
 Jag: I början av graviditeten var det ganska lugnt men nu bränner det rejält varje dag.  
Resultat: Lite svårt att bedöma tycker jag…? Pojke…?

Kinesiska kalendern:

Antik kunskap som sägs kunna förutsäga könet genom att jämföra ditt födelsedatum med datum för befruktningen. Jag: Jag testade med någon kinesisk kalender jag hittade på nätet
. Resultat: Pojke, både vid 26 och 27 års ålder.

Mitt totala resultat: Sju svar verkar tyda på pojke och sex på flicka. De sista tre svaren var helt oklara. Sååå… då blir vårt resultat pojke!

PS. Med Liv så blev resultatet att det skulle bli en pojke… 😉